Arnöya – en okänd pärla!
Ända sedan vi första gången såg sjökortet över Kvaenangsfjorden har vi längtat att åka till Arnöya. Örnön, som Arnöya betyder, ligger mycket strategiskt placerat i Nord Troms i området mellan Vannöya och Söröya. Det som gjorde att vi fastnade för området kring Arnöya är en bottenstruktur som inte liknar någon annan plats vi sett! Det är ett virrvarr av 2-400 meter djupa rännor som varvas av undervattensberg som sträcker sig nästan hela vägen upp i dagen. Arnöya är en ö med under 500 bofasta och är relativt outforskad i sportfiskekretsar. Det finns inga större fiskecamper på ön och de rapporter vi lyckades ta del av innan vår resa var från några tyskar som besökt ön och de hade bara positiva erfarenheter att dela med sig av.

I väntan på Färjan
Så under Kritihimmelfärdshelgen bar det av till Lauksletta som ligger alldeles vid kanten till det smala Lauksundet som skiljer Arnöya från Lauköya. På denna idylliska plats driver Jan och Elisabeth Johnsen pensionatet ”Lauksletta Overnatting”. Anläggningen är inrymd i skolans gamla internatbyggnad som man nu rustat till en riktigt trevlig plats där man också har en restaurang.


Vägen till Arnöya gick betydligt fortare än beräknat, vägen genom Finland med de oändliga raksträckorna upp mot Kilpisjärvi gör att siffrorna på mätarställningen blir högre i rask takt. Snabbt förändrades de isbelagda sjöarna i de ödsliga finska fjällen till gröna grönskande fjorddalar. Eftersom vi inte kört E6:an norrut från Skibotn tidigare var det en glad överraskning att det oftast stod 90 km på fartskyltarna och inte ett det vanliga ”60-sone” som annars är så vanliga på många platser i Norge. Detta gjorde att vi var i god tid till färjan som skulle ta oss de sista kilometrarna över Kagsundet ut till Arnöya. Elisabeth mötte oss vid färjan och väl framme blev vi bjudna på kaffe och smörgås med rökt lax. Vi fick senare reda på att en stor del av befolkningen på Arnöya härstammar från Tornedalen vilket vi nästan kunde förstå då kaffet vi bjöds på var starkt och gott, precis som vi norrbottningar vill ha det!

Blåsigt på havet – spegelblankt i Lauksundet
Lite av ett signum för våra senaste resor är vi tar med oss vinden som sällskap och denna gång var det Sydost Kuling som följt med oss. Frustrationen var påtaglig då vi på torsdagens morgon tittade ut och insåg att något fiske ute på grundtopparna skulle det inte bli denna dag. Vi fick istället rikta in oss på fisket i Lauksundet. Sundet är ca 10 km långt och inte mer än en kilometer bred och bara 500 meter på smalaste stället. Laukslettas ypperliga läge insåg vi snabbt då vi blev lurade av att sundet nästan låg blankt och vi gjorde ett försök att ta oss utanför Lauköyas nordliga udde. När vi såg hur Kvaenagsfjorden skummade vit insåg vi vårt misstag och återgick till det betydligt behagligare sundet. Så risken att bli inblåst vid ett besök i Lauksletta är i det närmaste obefintlig. Men frågan vi ställde oss var naturligtvis hur bra fisket var i detta smala sund, rapporterna talade om att det är ett bra fiske i sundet med både hälleflundra och havskatt.

Högklassigt kattfiske
Att rapporterna stämde fick vi snabbt bekräftat. ”Havskattekniken” visade sig vara effektiv, katterna attraherades av vårt oavbrutna dunkade av pilken i botten och inom bara några minuter sprattlade den första 5-kilos katten på durken . Det skulle visa sig att havskattfisket höll hög klass och vi fick en rad havskatter i mycket fin storlek. Första dagens fiske i sundet var klart godkänt med alla fina katter och flera torskar uppemot 7-8 kilo.

Maratonfiske
På fredag morgon hade vinden mojnat något vilket möjliggjorde fiske på Kvenangsgrunnan strax utanför norra delen av Lauksundet. Här var fisken ordenligt på bettet och fiskelådorna fylldes i snabb takt med flera torskar kring 10-kilossträcket och med en och annan lite större sej i 7-kilosklassen. På väg in mot hamn fiskade vi riktigt grund, under 20 meter, i den smalaste delen av sundet då Mickes spö böjdes i en kraftig både. Med minnet av att nyligen förlorat pilken när han fastnat i en vajer hinner ordet ”vajer” precis komma över hans läppar innan han överröstas av en tjutande slirbroms. Efter några ordentliga rusningar kan vi lyfta in en vacker flundra som pressar vågen precis över 10 kilossträcket. Denna händelse utspelar sig alltså bara några stenkast från hamnen.

På kvällen mojnar vinden ordentligt och vi får ett fantastiskt väder, men efter ett 12 timmars pass beslutar vi oss ändå att återgå till hamnen för att rensa fisken och få ett par timmars sömn och sedan köra ett nattpass för att ta vara på det fina vädret.

Stortorsk på Nikkebyskallen
Under natten har vinden mojnat så att vi äntligen kan bege oss ut till de mer intressanta positionerna mitt ute i den stora Kvaenangsfjorden. Första stoppet sker på Nikkebyskallen en knapp mil ut på havet. David fiskar med en 385 gr stormjigg och det tar inte många minuter innan han får ett ordenligt hugg och pressar upp en fin 17-kilos torsk. Detta visar att det finns potential på dessa grundtoppar men på grund av vinden fick vi tyvärr inte chansen att utforska dem ordentligt.

Flundra på haspelspö och jigg
Ett populärt sätt att fiska flundra har blivit med haspelspö och jigg. Det är en teknik som vi inte gett oss tålamod att prova i någon större utsträckning, men på denna resa har David med sig haspelspöet och nöter med den utrustningen varje gång vi fiskar på djup grundare än 30 meter. När vi återigen är på väg in mot hamn säger vi till varandra; ”nu stannar vi till och tar en flundra i sundet innan vi ger oss”. Denna gång ger nötandet utdelning, när jiggen kommer inom synhåll förföljs den av en skugga och två meter under båten kommer en flundra som skjuten ur en kanon och hugger jiggen. En oerhört rolig upplevelse och en rolig fajt trots att det var en mindre trekilos flundra. Haspelutrusningen kommer helt säkert att användas mer flitigt fortsättningsvis.


Ett kommande ”hotspot”
Jan och Elisabet har inte riktat sig mot havsfisketurister tidigare men håller nu på att utveckla verksamheten för att även kunna ta emot oss. Man har nu en 18 fots Hansvik med 50 hk motor utrustad med ekolod. Ytterligare en båt skall inköpas och man väntar också leveransen av en ny fiskesjark för att kunna ta ut mindre grupper längre ut på havet. Vid flytbryggan byggs nu också en rensplats med tak och rinnande vatten. Boendet vid Lauksletta Overnatting var verkligen att rekommendera. Stort kök med diskmaskin, microvågsugn, spis samt stort kylskåp. Golvvärme med toalett och dusch samt tvättmaskin. Det roliga med Arnöya är också att det är en plats som besöks av väldigt få fisketurister och vilket innebär att det finns mycket att utforska. Helt säkert kommer vi att få höra fler rapporter från detta område i framtiden.

Positioner
Lauksundet; Överraskande bra fiske efter både havskatt och hälleflundra, fisk finns i hela sundet.
Södra udden av Lauköya; En grund sandbank som sträcker sig en bit ut i fjorden. Känt ställe för flundra.
Lauköyas norra udde; Enligt en äldre man vi träffade i hamnen brukar de lokala fiskarna lägga kveitekrok kring norra udden. Bra fiske också på Hellnesgrunnan ca 1 km norr om udden.
Kvenangsgrunnan: Ett av de närmsta grunden alldeles utanför norra delen av Lauksundet, bra fiske efter torsk och sej.

GPS-positioner finner ni i högerspalten.
Klicka på kartan får ni se exempel på bottenstruktur.