Leines Rorbuer –
Kämparfiske i Sør-Helgeland…
Strax norr om Sandnessjoen, i skuggan av Helgelandsbrua, ligger Leinesodden vackert belägen omgiven av Meisfjorden i norr och Leirfjorden i söder. Här driver Finn-Erik Furre och hans fru Leines Rorbuer sedan tre år tillbaka. Vi anlände till Leines mitt på dagen och blev varmt välkomnade av Finn-Erik som visade oss boendet, båtarna och övriga fasciliteter.

Verksamheten har växt stadigt sedan starten för tre år sedan och det finns nu tre rorbuer med sammanlagt 18 sängplatser. Vidare finns fyra båtar på campen, alla utrustade med ekolod. Det har varit bra beläggning på campen och Finn-Erik berättade att han i år varit tvungen att neka bokningar från cirka 150 intresserade. Mestadels kommer gästerna från kontinenten, men även en hel del svenskar. Gästerna är inte alla inbitna fiskare, utan en del kommer dit även för det natursköna området och det erbjuds bl.a. kanotpaddling som alternativ aktivitet.

Fiskrikt område…
Området är rikt på fisk, både vad gäller arter och antal. Det har även fångats en hel del grov fisk i området, varav kveite på 60 kg, brosme på 12 kg och likaså havskatt på 12 kg. Meisfjorden anses hålla mycket kveite samt, när de går in, stor torsk och sej. Vi fick också veta att det fångas en hel del lax på trolling både i både Meisfjorden och Leirfjorden. Denna information gjorde givetvis att vi blev riktigt taggade och något drömskt smög sig in blicken på oss alla.



Positionerna som Finn-Erik tipsade om var många och vi hoppades att vi skulle kunna provfiska de flesta av dem under vår korta vistelse. Fördelen med området är att oavsett vindriktning kan man alltid finna lä och goda positioner att fiska på. Då avses i första hand Meisfjorden och Leirfjorden. Den stora Ulvangsfjorden som de nyss nämnda mynnar i erbjuder också en hel del intressanta positioner, men de är mer känsliga för vind, vilket vi mycket riktigt också fick erfara.

Kroken i vattnet…
Så var det då äntligen dags! Vi hade gjort oss hemmastadda i vår rorbu och tacklat grejorna och stod nu redo vid båten. Vi hade bestämt att första dagen skulle spenderas i Meisfjorden och medan vi lastade båten iakttog vi ett makrillstim som retades i ytan inom kasthåll från bryggan. Nu skulle dom tas!

Vi fiskade av ett flertal positioner i Meisfjorden under den första kvällen och vi fick bra med fisk. Sommarnatten var varm och det stilla vattnet inramades av grymt vackra omgivningar, och även om fisken inte riktigt var i hugget så landades torsk, sej och kolja under kvällen. Då aktiviteten var låg bestämde vi oss för att provfiska utanför Meisfjordholmen där det, enligt Finn-Erik, fångats stor kattfisk och det verkade även lovande med avseende på kveite.

Aktiviteten var också här låg, men så plötsligt kände jag hur det sög till och jag hojtade direkt, –”Kveite!”. De första rusningarna bekräftade misstanken och det sköna ljudet från den knarrande bromsen gjorde oss varma till mods. Efter en kort, men intensiv kamp kunde vi så småningom lyfta in en kveite på knappa sju kilo i båten. Härligt!! Trots att vi tappert dunkade pilk på platån framför holmen blev vi utan kattfisk, men kveiten blev ett bra plåster på såren.

En ny dag gryr...
Nästa morgon vaknade vi och kunde konstatera att det var ett otroligt väder, klarblå himmel och solsken. Efter en ordentlig frukost och funderingar över dagens taktik puttrade vi snart ut i båten och Leirfjorden var målet för dagen. Leirfjordens största landmärke är Helgelandsbrua som spänner tvärs över fjorden och förbinder så Sandnessjoen med fastlandet och i dess skugga skulle vi idag jaga de stora bamsingarna. Fjorden blir en bra bit över hundra meter djup i mitten och djupkanterna håller mycket fisk, men även de grunda områdena i brons närhet håller enligt Finn-Erik grov fisk. Fiskar man med lätt utrustning kan man få sitt livs överraskning enligt honom.

Vi fångade en hel del uer på mellan 60 – 80 meters djup både på norra och södra sidan av grundplatån. Fisken var inte riktigt igång även denna dagen, men som väntat var aktiviteten störst under perioden med stigande tidvatten. Vid bottennära fiske på djup över 50 meter fångade vi en hel del vitling i storlekar kring 50 cm och det var en ny bekantskap för oss alla. Både Leirfjorden och Meisfjorden håller bestånd av vitling och de var på hugget under i stort sett dygnets alla timmar.

Många småbåtar med lokalbefolkning var ute under dagen och fiskade med lätt utrustning efter sill och makrill och vi gjorde dem sällskap med våra lite, för det fisket, grova grejor. En position som vi fiskade av under en längre period var spetsen på Ulvangsøya där det också fångas stor torsk och hälleflundra. Sillen och makrillen högg inte på våra grejor, men torsken och sejen högg pålitligt. Vi är alla överens om att vi måste ha med en lätt utrustning inför kommande resor.

Blåsväder…
Det som skulle bli sista fiskedagen inramades av en stark, nordlig vind och våra planer att korsa Ulvangen för fiske kring Skorpa med dess sund och grundskallar grusades då vi tyckte att sjön var en aning för grov. Det verkar dock vara ett intressant område med ett flertal öar. Sunden mellan öarna borde vid rörelse i vattnet vara ett givet resmål vid återbesök, likaså Svenskskjaret och Ranskjaeret längre upp i Ranen. Ett försök vid Ulvangsøyas spets gjordes, men den stora vindavdriften gjorde att vi sökte oss till Meisfjorden för dagen.

Vi utnyttjade vinden till att driftpilka tvärs över fjorden vilket gav torsk och sej kring 4 – 6 kilo. Bitvis hade vi en vindavdrift på 50 m vilket gjorde fisket mer än spännande. Svepen gjordes på de positioner i fjorden där djupfåran smalnar av och går mot grundare djup. Förmiddagspasset avslutade vi med en middag i land bestående av panerad uer. Smaskens!

På eftermiddagen höll vinden fortfarande i sig och vi sökte oss längre in i Meisfjorden för att trolla lite efter lax samt fiska av djupet före platån vid Meisfjordsholmen. Vi hade också fått information av våra rorbu-grannar att det siktats ytjagande kveite kring holmen, vilket gjorde att vi mer än gärna spenderade lite mer tid där. Vi fångade, som under tidigare dagar, torsk och sej i ganska stort antal och även flera vitlingar. Vi var förvånade över det faktum att den stora fisken inte var i farten då det fanns så mycket småfisk aktiv, men är övertygade att det hade med andra faktorer att göra då det bevisligen fångas mycket stor fisk i området.

Summa summarum…
Vi hade en riktigt trevlig upplevelse vid Leines rorbuer och var väldigt nöjda med boendet och det faktum att vi fångade fisk av många arter, torsk, sej, kveite, vitling, uer, kolja och lubb. Ingen bamsing denna gång, men det faktum att väldigt många bokningsförfrågningar måste avböjas skvallrar lite om områdets popularitet och att det finns mycket fisk. Med Finn-Eriks egna ord då vi kom i land med kveiten, -”Så docker fick en liten kveite!”. Vår lilla blev den trettonde som fångats på campen i sommar där de fyra största vägde 60, 28, 22 och 17 kilo. Som nämnts tidigare så skulle det vara roligt med ett återbesök och då prova de positioner vi inte kunde fiska av denna resa, speciellt området kring Skorpa, Svenskskjaeret och Ranskjaeret.

Finn-Erik satsar på att vidareutveckla verksamheten och har köpt in en ny båt som skall göras i ordning för att komplettera dagens befintliga. Området bjuder också på mycket annat och bland annat närheten till de Syv Søstre gör att många också kommer för att njuta av omgivningarna. Den som vill kan hyra kanot på campen och utforska Meisfjordens inre delar och det finns även kartor och tips till vandraren.

Leines rorbuer är ett bra alternativ även för den ovane fiskaren då Meisfjorden är ganska så väl skyddad från stark vind och Finn-Erik följer även med den oerfarne båtföraren för att ge tips och skapa trygghet.

Ett stort tack till makarna Furre för en trevlig vistelse!