Stortorsk och Tumlare på Rolla Vi, relativt nygamla havsfiskekamrater, Micke och Sune hade inför detta äventyr förberett oss väl utifrån de erfarenheter vi skaffat oss från tidigare fiskeresor på Senja, Ofoten och Gratangen. Det vi hade förväntat oss inför denna resa kom säkerligen på skam, även om vi inte hade avslöjat våra förhoppningar för varandra under den bitvis snöiga färden över fjällen till Norge och Rolla. Vi var medvetna om att fisket inte är det bästa i maj månad men nog skulle väl en och annan torsk och helst en av de mytomspunna kveitarna hugga på våra don! Absolut med nyfunnen kunskap om att jiggar och gummifiskar biter! Båten var en täckt större historia med två motorer, inget litet plastskal alltså. Ekolod givetvis standard. Vi kastade oroliga blickar på våra tunna norska plånböcker innan vi blev varse dygnpriset, 300 NOK. Vi slog till! Husbilen parkerades galant framför bygdens kulturbyggnad nummer ett ”Gammelbanken”, ett elegant stenpalats innehållande hotell, konferensrum, pub och disco, det sistnämnda hade ingen av oss någon avsikt att besöka. Chef och organisatör över detta, och i övrigt det mesta på ön också visade det sig, var Erik Roll. ”The King” på ön. På natten gick Sune på puben, Micke gick till sängs. På puben var det ingen större kommers, 5 besättningsmän från ”kystvakten” vilken en visade sig vara från Senja och rekommenderade oss att åka till Flakstadvåg till hösten. Sedemera blev det lite för mycket öl för en del av besättningen, det blev stojigt och Sune drog sig tillbaka, fisket väntade morgonen efter. Vi startade i ottan, nåja vid 9-tiden kom ”kingen” och plockade upp Sune varefter dom hämtade båten från hamnen i Breivoll. Fisket startade direkt, vid första nedsläpp, en katt på 2-3 kilo som högg på en liten gul jigg! Den måste ha fallit i huvudet på katten! Efter detta hände i stort sett ingen ting! Vi sökte över ett stort område och till slut fick, återigen Sune, hugg! En liten torsk i samma storlek som katten. Efter detta gav vi upp och gick iland för middag. Vi fileade fångsten, ha ha! Och lagade till en gourmetgryta ala Herman på en file av katten. Maten satt som en smäck och vi törnade in ett par timmar. Efter siestan åket vi åter ut, nu mer förberedd än tidigare, vi hade fått igång lodet och hittade åtminstone grund och var det gick fisk. Men fiskelyckan uteblev till en början, vi jagade runt mellan Rolla och Andörja och fick en och annan småtorsk. När vi vände åter mot Hamnvik fick vi plötsligt motorstopp, och precis då smäller det till i pirkarna, vi var på en grundbank med torsk, och vi kan inte navigera båtfan! Vi kunde konstatera att 40-hästarn drar bensin för tanken var snustorr, vi fyllde upp men fick trots flera försök, inte igång motorn. Efter en rätt så nervös tid på havet, utan reservmotor, åror och verktyg, med en föraning att här blir vi drivande till i morgon bitti, insåg vi att det var bränsletillförseln det var problem med. Micke flyttade anslutningen från den befintliga tanken till en annan och vips så var motorn igång igen. Vi fiskade av grundet och fick sammanlagt ett tiotal fiskar med oss hem till husbilen. Sen morgon, slö i sinnet och ett dåligt dagfiske följde på detta, men ”storsvenska” fiskare ger inte tappt. På nattkröken siktade skepparen Sune in sig på grunden och holmarna mellan öarna och detta visade sig vara ett bra drag, för knappt en sekund senare rycker det till i spöna, småtorsk, å, småtorsk, å så ett ”tungutavhelvetete” hugg! Efter en kort strid, det var bara 15-20 m djupt, fick vi upp monstret som visade sig vara en torsk på 22 kilo! Åhhh! Rekord inom den lokala fiske-hierarkin, så vi försökte ringa Kurre B och Malå Micke, men ingen var hemma. Dock svarade en del andra mindre fiske intresserade kamrater, vilka bastade med diverse tillbehör, det var s.a.s inte lika kul. Nästa dag var var lite tung, vi hade fått bassning av dom lokala fiskarna för att vi ”slöye” fisk på brygga! Det får man ju inte göre, men det hade vi inte fått information om! Efter ett samtal med en fritidsbåtsägare, nåja en rejäl fiskekutter av gammal god modell, fick vi rådet att gå tvärs över fjorden till Gratangenudden. Väl där fick vi båda några småtorskar och en liten sej. Vi begav oss längre in i fjorden, på jakt efter mer sej då vi bordades av en pratglad fiskare. Efter fisketips och sedvanlig skitfiskehälsning sökte vi oss ut från Gratangenfjorden och stannade i en magisk och skyddande vik med klart vatten. Vi kokade kaffe, fikade och hade det gott! Vi återvände till skären mellan Rolla och Andörja, en 7 kilos torsk bärgades innan vi gav oss. Vi rensade fisken innan vi kom till bryggan ska sägas. Återigen tillagades fisk på gourmetvis och vi pustade ut innan vi återvände ut till havs. Denna resas sista kvälls och nattfisketur gav oss en naturupplevelse av stora mått, ett antal ”Nisar” (Tumlare) kretsade kring vår båt. Ingen av oss ville ha en nise på kroken så vi skyndade oss att ta upp fiskeredskapen och iaktog dessa vackra varelser under drygt en timme. Totalt räknade vi till minst 7 nisar som med en fnysning bröt vattenytan. Däremot gav inte havet mycket i lådan men vi var dock ganska nöjda med fisket så vi gick i land för denna gång. Hemresedagen gjorde vi ren båt och utrustning innan vi rullade upp till Erik för att göra rätt för oss. Där blev vi guidad runt i hans stora hus, vi blev lovad att nästa gång vi kommer ska han starta upp bastun och gymet för oss, som om inte fiske med ”stang” räcker som kroppsövning. Vi hade en pratstund och blev bjudna på kaffe med dopp innan vi tackade för oss och styrde husbilen mot kalla, regniga och snöiga Sverige igen. © Text o foto: Sune Norlin & Mikael Lindgren 2001

Reportage inskickat till Havsfiskeguiden © Text o foto: Sune Norlin & Mikael Lindgren 2001 Tack för er medverkan. ‹‹ Tillbaka