Höstfiske vid Arnøya i stortorskens rike!
Sedan vi besökte Arnöya i maj ifjol så har vi längtat tillbaka till den vackra ”Örnön” vid kanten av Lopphavet i Troms Fylke. Riktigt varför längtan tillbaka har varit så stark vet vi inte men Arnöya fick snabbt en särskild plats i våra hjärtan. Kanske är det kombinationen av hav och fjäll, det lugna men ändå det vilda och karga, som på något sätt tilltalar oss. Det intressanta fisket lockar ju naturligtvis också! Det finns ett näst intill oändligt antal positioner som bara väntar på att bli upptäckta i den kuperade undervattensterrängen. Förra gången vi besökte Arnöya var vädrets makter inte på vår sida men vi gick ändå långt ifrån lottlösa. Fina torskar, suveränt havskattfiske och även hälleflundra var bra utdelning under svåra förhållanden. Men vi ville ju ändå få chansen att testa de hetaste positionerna, så årets höstresa hade verkligen varit efterlängtad. Under tre dagar skulle vi förhoppningvis få chansen att verkligen se vad Arnöya kunde bjuda på.

28 kilos sommartorsk!
Det har hunnit bli början av september och hösten har också nått Arnöya, fjällsluttningarna sprakar i gult och rött och fjälltopparna är pudrade med ett tunt vitt lager av nysnö. Det är sagolikt vackert! Vi anländer till Lauksletta Overnatting tidigt på fredag kväll och möts av ett dukat bord. På plats finns också Holger som jobbar som fiskeguide i området. Holger berättar att fisket varit givande sista tiden, gårdagens fiske på Alketind hade gett många fina torskar och flera stora koljor i femkilosklassen. Sommarens största torsk vägde hela 28 kilo! Holger menar att Kvaenagen borde kvalificera sig som en av Norges bästa fjordar för sommartorsk. Fiskefebern höjs ytterligare några grader när vi hör att besökarna som precis lämnat Lauksletta fångat 18 kilos torskar tre dagar i följd!

Tidig morgon
Första dagens fiske inleds tidigt, väckarklockan ringer redan 04.00, men som vanligt är det ingen som har några större svårigheter att ta sig ur sängen. När det första gryningsljuset kommer ser vi att Lauksundet ligger blankt och stilla. Vid vårt förra besök lärde vi oss läxan att det inte behöver betyda att det är blankt ute på havet, så vi avvaktar med att ta ut någon glädje i förskott. När vi sedan styr båten ut mot havet är det långt ifrån stilla, men det är inte värre än att vi beslutar oss att göra ett försök att köra de knappa 20 kilometrarna ut till Alketindskallen. Alketind är ett mycket intressant område, ungefär tre gånger tre kilometer stort, med en rad toppar och ryggar som spretar åt olika håll och sträcker sig upp till ca 30 meter från de omgivande 400 meters djupen. Sedan vår förra resa till Arnöya har man investerat och köpt en ny båt; en 18 fots aluminiumbåt med 50 hk fyrtakts motor, utrustad med ekolod och kartplotter. Båten går mycket fint i vattnet och snabbt är vi framme vid Alketind. Vårt första försök blir inget annat än ett misslyckande. Vi hinner knappt fram innan vinden tilltar och driften är så snabb att det gör det omöjligt att fiska. Vi väljer snabbt att avbryta för att istället testa hälleflundrafisket på nordsidan av ön. De rapporter vi fått säger att detta skall vara en säker plats för flundra, bland annat hade några tyskar fångat ett dussin flundror med en topp på över 40 kilo utanför denna vik. Holger berättade också att de fått några flundror där förra veckan med en 20 kilos som störst. Vi har inte riktigt det flytet. Metoden för dagen är långsam trolling med stormjigg apterad med gulpmask. Vi har några ordentliga hugg men utan att lyckas kroka fisken. Curre är den enda som till slut lycka lura upp en flundra i mindre format.

Fina torskar
Ett minimum för varje resa är att passera 10-kilosgränsen. Detta gör vi vid Hamnestindsgrunnan när Curre är först med en torsk på 13,2 kilo! Därefter blir nästa anhalt Nikkebyskallen som levererade en 17 kilostorsk vid vårt förra besök på Arnöya. Besöket blir lyckat även denna gång. På själva skallen är det fisktomt, men fisken står på ca 70-80 meters djup runt skallen och torsken är riktigt på hugget. Torskarna attackerar frenetiskt de småsejar som fastnar på våra pilkar och vi bordar ytterligare ett par torskar över 10 kilo innan mörkret tvingar oss att avbryta fisket. Efter 14 timmar på havet är det på gungande ben som vi stapplar i säng.

Flundra!
När klockan ringer nästa morgon smattrar regnet mot fönstret och vinden viner. Så vi vänder på oss och tar en välbehövlig sovmorgon till klockan sex. Förmiddagen ägnas åt flundrafiske inne i Lauksundet. Nötandet ger så småningom resultat då David fångar en femkiloflundra på röd/svart stormjigg vid Lauköyas norra udde. Under flundratrollingen får vi också besök av tumlarna, Norges delfiner, som är på lekhumör och simmar ikapp med båten och ”surfar” framme vid fören. Det är alltid lika roligt att få se dem på nära håll. Vid det här laget har vinden mojnat och vi kan återigen fiska längre ut i fjorden. Vi fiskar främst runt positionerna Nikkebyskallen och Kanisen. Solen tittar äntligen fram och till slut ligger vi på en spegelblank fjord och fiskar med tumlare simmande runt båten. Allt är perfekt, förutom att fisken inte alls är på bettet. Till slut passeras ändå 10-kilosgränsen med en grann 12 kilos torsk! Vi beslutar oss att avsluta dagen på samma sätt som den började, med flundratrolling alldeles utanför hamnen. Det smala sundet alldeles utanför hamnen är nog ett bättre flundraställe än vad många anar. På fjolårets resa fick vi två flundror på detta ställe och denna gång hinner vi knappt börja trollingen innan Curre signalerar fast fisk. Det har hunnit bli mörkt och med sin mörka kamouflering måste fisken komma hela vägen upp till ytan innan vi kan konstatera att det är en flundra som inte kunnat motstå den frestande jiggen. Flundran väger 11,5 kilo och blir en fin avslutning på dagens fiske. Holger som guidat gäster från Litauen rapporterar att de under dagen haft skapligt fiske vid Hellnesgrunnen strax utanför Lauköya. Där har de fått både sej och torsk över 10 kilo, så man behöver inte åka långt för att få bra med fisk.

Torskrace på Alketind
Den tredje och sista dagen får vi återigen chansen att ge oss ut till Alketind. Det visar sig vara en lyckträff! Det är full fart på fisken och vi fångar snabbt några torskar över 10-kilosgränsen. Torskarna är riktiga fighters och kämpar ordentligt, flera gånger uppgraderas vikterna, men likväl är det en torsk på 10-12 kilo som kommer upp. Medelvikten på torsken är trots allt imponerade, merparten av de torskar vi får väger över 10 kilo. Vanligtvis brukar det ju gå många småtorskar på varje 10+, men småtorsken verkar för dagen vara som bortblåst. Huggperioderna är ganska korta. Efter att ha bordat en rad fina torskar blir det glesare mellan huggen och vi får några timmars paus innan fisken återigen kommer igång. Denna gång klarar sig de allra största torskarna, men Micke är värst med en 15 kilos! Efter att vi alla fått kämpa med flera torskar över tio kilo känner vi oss nöjda. Denna underbara dag på Alketind blir den perfekta avslutningen på vår efterlängtade höstresa.



Arnöya passar alla!
Vi vill påstå att Arnöya passar alla. Är du nybörjare inom havsfisket finns en rad positioner som börjar redan utanför hamnen. Sundet bjuder på bra fiske efter hälleflundra. Fisket efter havskatt är ypperligt särskilt på våren och naturligtvis finns också torsk och sej i sundet. Fisket kan sedan bedrivas runt Lauköya, ute på grundtopparna i Kvaenangsfjorden och upp mot Arnöybåen på norrsidan av Arnöya. För de erfarna havsfiskarna finns massor med kända och okända positioner att utforska från Alketind och ännu längre ut i Lopphavet och i området kring Fuglöya.
Vi vill påstå att Arnöya fortfarande är en okänd pärla som väntar på att bli upptäckt!

Så tar ni er hit
Kör till Karesuando och sedan vägen genom Finland förbi Kilpisjärvi och ner till Skibotn på norska sidan. Där tar ni E6:an norrut ca 100 km, sväng vänster i Langslettkorsningen och kör Rvnr 866, 36 km till Färjeläget Storstein. Kör av färjan i Lauksundsskaret och sedan tar ni höger de sista 7 km till Lauksletta.