Missa inte Øksfjord Sjøfiske!
Øksfjord är en plats som är känd för hundratals, kanske tusentals fisketurister, men för de flesta av dessa är Øksfjord bara en plats i
väntan på färjan över till det mer kända Söröya. Det är nog många fiskesugna sportfiskare som suttit på färjan och funderat hur fisket är i vattnen utanför Øksfjord. Vi besökte Øksfjord i somras och har svaret, fisket är bra, riktigt, riktigt bra!

Øksfjord är centralorten i Loppa Kommune, ett litet samhälle med drygt 500 innevånare, där fisket alltid varit den viktigaste näringen. Samhället ligger i fjordöppningen till den över två mil långa Øksfjorden. Utanför fjorden öppnar sig det fiskriska Lopphavet och även det djupa intressanta Stjernsundet.

I Øksfjord har ägarna till Loppa Hotell valt att göra en seriös satsning på fisketurism och de har byggt om hotellet till ett lägenhetshotell med självhushåll och investerat i ett 10 tal 19 fots Kvaernöbåtar, allt tillrättalagt för en lyckad fiskesemester. 2010 är första säsongen för Öksfjord Sjöfiske och intresset har redan från början varit stort för denna nya fiskecamp. Rapporterna från de första gästerna har varit mycket positiva, en tysk grupp lyckades i maj månad fånga över 40 hälleflundror under sin veckas vistelse på campen. Även rapporter från gäster från den närbelägna fiskecampen Arctic Nuvsvåg är positiva. Några veckor innan vår ankomst fångades en fin flundra på hela 182 cm av en svensk besökare. Så det var med stor förväntan som vi i början av juli anlände till campen i Öksfjord.

Vid ankomsten så berättar campvärden att några gäster bara för några dagar sedan fått en 70-kilosflundra i området kring Eggegrunn utanför Stjernöyas västliga udde. Campvärden gav oss tips på en del positioner, egentligen behöver man inte åka långt alls. Det har fångats torsk på över 20 kg bara rakt utanför hamnen och hälleflundra har till och med fångats från kajen. Hälleflundror fångas längs hela den östra kanten av fjorden och den största flundran hittills som fångats inne i fjorden av gästerna denna säsong vägde kring 40 kilo. Dessa rapporter gjorde inte fiskesuget mindre, så vi slängde bara i oss lite mat innan vi styrde stegen mot båthamnen och resans första fiskepass

Bra start!
Även om fisket i fjorden kan vara bra så gör vi som så många andra och åker ofta en hel del båt i jakt på ”gräset” som man alltid tror är grönare på andra sidan. Vi startade fisket utanför Stjernöya i området kring Eggegrunn, det var full aktivitet på fåglarna och massor med fisk i vattnet. Men det var väldigt mycket småsej och det var svårt att komma i kontakt med några större fiskar, så vi valde rätt snart att byta position.

Vid planeringen av denna resa hade vi särskilt fastnat för en stor grundplatå som sträcker sig längs med ön Sildas nordöstra strand. Det är en stor sandplatå där det inte är mer än runt 20 meter djupt och platån sträcker sig 6 km längs med ön och ca 1,5 km ut. Det är en platå där det inte händer så mycket i bottenstrukturen, men ca 2 km utanför Holöyra gör platån en utstickare och det blir en ca 30 meter djup ”udde” omgiven av djupare vatten. Det var den positionen vi fastnat för och som vi valde att styra mot. Det tog inte lång stund innan positionen började leverera. Vi fiskade helt riktat efter hälleflundra med både jigg och sejagnad giant-baithead. Under några hektiska timmar hade vi ett strålande och varierat fiske. Innan första hälleflundran fångades hann vi med att fånga både fina havskatter och flera torskar över 10 kg. När vi nöjda valde att avsluta första kvällens fiske kunde vi summera dagens fångst till tre hälleflundror där den största var i 15-kilosklassen, ett 10 tal torskar över 10 kilo och ett antal fina havskatter. En riktigt bra start och alltid lika kul när planeringen hemma vid sjökortet ger resultat. Då positionen var namnlös på sjökortet valde vi att kalla den ”Paradisgrunn”.

”Fegisen” – hällegrop
Då Paradisgrunn levererade så bra var det självklart att vi åkte till den positionen även under vårt andra fiskepass. Även om positionen släppte ifrån sig ytterligare en flundra kunde fisket inte mäta sig med det vi hade dagen innan. Vi valde därför att testa ”bonntrolling” på sandplatån utanför ön Silda, till en början hände det inte så mycket, men efter ungefär en halvtimmes trolling hände allt på samma gång. Vi fick trippelhugg! Plötsligt stod alla tre i båten med böjda spön och undrade vad som skedde, efter en kort stund fick tre flundror mellan ca 6-12 kilo simma vidare för att växa till sig. Vi vände om och körde över samma ställe fler gånger och varenda gång vi körde över området hade vi kontakter eller fångade en flundra. Området är inte mer än ca 200x100 meter och kom vi utanför det hände inget. Efter att har kört över området kors och tvärs kunde vi konstatera att området är en liten ”grop”, djupet runt omkring är ca 20 meter och det är ca 25 meter i ”gropen” som visade sig vara full med flundra. En av hälleflundrafiskets grundregler är ju att finns det en flundra så finns det fler på samma plats, vilket denna position verkligen med all tydlighet visade. Med på denna resa hade vi med oss en ny bekantskap, S-O ”Mieko” Nilsson, uppfinnare av jiggen ”Mieko Predator” . Den jiggen visade sig var riktigt bra, särskilt vid bonntrollingen så lockade den till flest kontakter och jiggen har efter denna resa en självklar plats i beteslådan. Det var inte bara hälleflundra som gillade bonntrolling, vi fick till och med havskatt och lubb på trolling, det är första gången som vi lyckats med det. Vi fortsatte fiska längs med Sildas kant ut till öns norra udde. Ute vid Sildas udde var det mycket aktivitet på fåglarna och stora fiskstim i vattnet men vi hittade inte igen fisk i ngn större storlek. Vi valde därför att återvända till ”gropen” och fångade snabbt ytterligare ett par flundror, Micke fick dagens största på ca 18 kilo.

Efter detta så gav vi positionen namnet ”fegisen”, för det kändes som om det bara var att hämta flundrorna i denna grop och ett fegt alternativ om inget annat funkade. Dessvärre har vi konstaterat att ingen av oss orutinerat nog noterade upp koordinaterna på positionen, men besöker ni Øksfjord så titta i kartplottern på båt två så finns positionen sparad där. På väg tillbaka stannade vi till på Paradisgrunn och David fick en flundra i 17 kilosklassen på en agnad sej. Vi summerade fiskepass två med 11 fångade flundror, torsk över 10 kg och havskatter även denna dag.
Då det börjat blåsa en del så blev det en guppig resa tillbaka till Øksfjord, den jobbigaste sträckan var när vi närmade oss Stjernsundet där vinden trycktes ihop mellan bergssidorna. Men när vi väl svängde in i Öksfjorden så låg fjorden nästan blank, så även om det blåser ute i sundet och Lopphavet är det möjligt att fiska i fjorden, vilket är en klar fördel.
När vi kom in till bryggan möttes vi av ett par överförfriskade ryssar, de hade bara fått en flundra under dagens fiske, men den var i 40 kilosklassen! Flundran hade tagit på en svenskepilk och de förklarade villigt var de fått den, det var i Öyvika, vilket är en liten sandvik i Stjernsundet.



Tredje fiskepasset
Vi startade tredje fiskepasset fulla av självförtroende efter de två tidigare bra fiskepassen. Det var mer vind den tredje dagen så vi valde att fiska närmare campen denna dag. På väg in i Stjernsundet såg vi en grupp med någon form av delfiner som lekte i ytan, de var mycket större än tumlarna som man ofta ser. Delfinerna verkade jaga något i ytan och de gjorde riktiga akrobatiska hopp över vattenytan. Det var en upplevelse att se dessa fantastiska djur som vi bara sett på betydligt sydligare breddgrader tidigare. Vi testade först att fiska i Öyvika, resultatet där blev ett par havskatter men positionen ser intressant ut även för hälleflundra. Vi fiskade också i nästa vik, Lokkarfjord där vi fick en del torsk och lubb. Under några korta stunder när vinden lade sig fiskade vi också på djupet och fick några kungsfiskar. Stjernsundet är ett ca 4 km brett, 25 km långt och mellan 4-500 meter djupt sund, så det borde finnas förutsättningar för att det skall finnas stor kungsfisk i detta område.

Det är ju inte mer än omkring 40 km från Söröya och ”Uertoppen” som nu under ett par års tid levererat mängder med stor kungsfisk i vikter upp till 9 kg. Tidigare gäster i Øksfjord har fått kungsfisk i vikter upp till 5 kilo och efter vårt besök har vi också sett flera bilder på stora kungsfiskar som campens gäster fått. Så visst är det troligt att det kan finnas någon fler ”Uertopp” i området som kan börja leverera kungsfiskar i rekordformat.
Vi lämnade Stjernsundet och testade också grundområdet utanför Nuvsvåg, bland annat kring Storboen och Breitindgrunn. Det är ett större grundområde som också är en av de vanligaste positionerna för campens gäster. Dessa positioner brukar leverera fisk av de flesta arter. Redan vid första nedsläpp hade vi en flundra som följde med ända upp till båten, men trots ett idogt nötande och även fler kontakter gick vi bet på att fånga flundra denna dag.

30 kilos flundra på lätt utrustning!
Det går in en liten fjord i Stjernöya som heter Sörfjorden, den fjorden har en lång och riktigt grund tröskel med djup på bara 5-10 meter men fjorden innanför är ca 30 meter djup. Den tröskeln och även området utanför fjorden med holmar och skär ser ut att vara ett riktigt intressant område för hälleflundra. Lite mer ödmjuka valde vi att starta fjärde fiskepasset där, det blåste en del även denna dag men prognosen visade på avtagande vindar. Redan vid första nedsläpp i fjordöppningen så blir det dubbelhugg, men dessvärre släpper båda flundrorna efter en kort fight. Trots rivstarten blir fisket segt, dessvärre så ökar vinden istället för att avta och det känns för riskabelt att lämna fjorden, så mycket av detta fiskepass gick till spillo på att nöta på denna position. Omgivningarna i Sörfjorden är obeskrivligt vackra. Fjorden letar sig in mellan växtbeklädda branta bergsidor som skimrar det närmaste neongrönt. Vatten strömmar ner från bergsidorna och längst in rinner en älv ut i fjorden.

Även om vi fiskade i vackra omgivningar så blev det lite frustrerande att inte kunna ta sig därifrån, men nötandet visade sig till slut inte vara förgäves. När vi fiskade i fjordmynningen böt David till haspelutrustning och kastade med en 135 grams stormjigg då hugget till slut kom. Fisken högg där det var 13 meter djupt och efter en tuff fajt med ett i det närmaste dubbelvikt haspelspö låg tillslut en 133 cm flundra vid båtkanten, vi säkrade den med en snara runt stjärtspolen och försökte få loss jiggen för att kunna returnera flundran. Men den lilla jiggen satt långt ner i flundrans gap, vi lyfte ombord flundran men kunde dessvärre konstatera att det inte gick att returnera denna fisk. Jag vet inte om vi börjar bli blödiga men det börjar i det närmaste kännas sorgligt att avliva en fin flundra. Som hälleflundrafisket utvecklats så känns det nu som en del av tjusningen med att fånga en flundra är att få se den återvända till sitt rätta element igen.

14 kilostorsk i blöt avslutning!
Vi hoppades på att kunna återvända till ”fegisen” och Paradisgrunn under det sista fiskepasset men det var för blåsigt och osäkert väder för att vi skulle ge oss iväg på en längre tur så vi fiskade mest i närområdet. Denna regniga dag resulterade i fler havskatter och torskar med en 14 kilos i topp, den fick vi på Kanesgrunn utanför Ulsfjord. Sista fiskepasset fick vi också en hälleflundra i storlek mindre. Vi avslutade det sista fiskepasset riktigt nöjda med resan. Vi fokuserade som vanligt mycket på hälleflundra men fick många 10+ torskar och havskatter som bifångst. Hade vi valt att fokusera mer på andra arter hade vi säkert lyckats ännu bättre där, men bara att man får så fina bifångster visar vilken potential området har! Att det finns mycket hälleflundra i området syns också på att det ofta finns en eller ett par hälleflundror i fisklådorna som gästerna bär iland, detta trots att de flesta inte fiskar riktat efter flundra utan med pilk och upphängare. Det finns massor med positioner att utforska i detta område och vi är säkra på att vi kommer att få höra många fler rapporter om storfångster från Øksfjord Sjöfiske.