Kvitbrygga – i skuggan av Svartisen
Polarsirkelens Fiskecamp
Vi var ett förväntansfullt gäng fisketokar som klev ur bilen efter ankomsten till Polarsirkelens Fiskecamp vid Kvitbrygga efter en lång bilfärd och efter ett varmt välkomnande var vi snart hemmastadda i vår rorbu. Långa längtande stunder framför sjökortet skulle äntligen omvandlasi praktik under fyra dagars fiske i ett praktfullt landskap.

Våra värdar Tor-Arne och Solveig har drivit Kvitbrygga i två år och de satsar hårt på fiske- och upplevelseturism. Rorbu-anläggningen med totalt 24 bäddar byggdes klar i fjol och under året har själva huvudbyggnaden renoverats och hyser ytterligare boendealternativ i form av lägenheter samt även konferenslokal och en större matsal för större sällskap. I huvudbyggnaden finns även rensrum samt fina utrymmen för att torka kläder och låsa in fiskeutrustning.

De har också satsat stort vad gäller båtar och har i dagsläget 8 båtar totalt varav två stycken 19-fots Kværno-båtar och två stycken 21-fots Alu Jeep, samtliga utrustade med Suzuki fyrtaktare, de förstnämnda med 40 hk och de sista med 60 hk. Kværno-typen är en sjövärdig och trygg båt, men Alu Jeep, som var en ny bekantskap, överraskade med sin tysta gång och sin förmåga att ligga lugn i vattnet, även i oroligt väder. Alla båtar är givetvis utrustade med kartplotter/ekolod/GPS.

Möjligheternas arkipelag
Tittar man på sjökortet ser man direkt att antalet fiskeplatser är väldigt många och erbjuder alternativ även om vädrets makter skulle vara emot en. Kvitbrygga ligger på norra sidan Forøy, vilket är en halvö i södra delen av Meløy kommun. Denna halvö ligger strategiskt placerad i en arkipelag omgiven av ett nätverk av fjordar.

Meløy-, Bjærangs- och Holandsfjorden är de lokaler där vårt fiske koncentrerades under denna resa. Den information vi fått av Tor-Arne och av andra besökare i området berättar om ett varierat fiske med goda fångster av i första hand torsk och sej. Det fångas dock även bleka, lubb, makrill, uer och kolja bland andra arter, så fisket är varierat. I fjol fångades det även en kveite på 33 kilo strax väster om Forøy i närheten av fyren vid Kalvskæret. Spännande att se var också den marulkskalle som satt på väggen utanför rensrummet. Bara skallen vägde 19 kilo vid det tillfälle den sattes upp!

Höstfisket skiljer sig en del från vårfisket, då man med framgång söker fisken runt grundskallarna, eftersom fisken är betydligt mer rörlig under hösten och istället för att söka enskilda fiskeplatser får man söka efter områden där man indirekt kan se att fisken finns. Då området är stort var det en fördel att vi hade en halv vecka på oss att utforska arkipelagen och det var med entusiasm vi tog oss an uppgiften.

Vatten i rörelse
Väl hemmastadda och med mat i magen riggade vi utrustningen och satte iväg i båten med ett sprakande höstlandskap i blickfånget. Marcus var vår utnämnda kapten på denna tripp och med pipan i munnen styrde han mot öppet vatten i riktning mot Bjærangsfjorden strax väst Engavågen. Fisket denna första eftermiddag var omväxlande med fångster av i första hand sej i varierande storlek men de riktigt stora lyste med sin frånvaro.

Det ska erkännas att, fiskesugna som vi var, ville vi hinna allting på denna den första eftermiddagen, vilket ledde till att vi jagade runt, släppte ner grejorna en kort stund för att sedan jaga vidare. Som väntat gav det klent resultat, men efter att vi lugnat ner oss fann vi till slut stimmen i området kring fyren vid Kalvskæret med gott om fisk i 5-6 kilosklassen. Vi provade här även att fiska efter kveite, efter uppgifter vi fått om att det fångats en hel del i området förutom den tidigare omnämnda. Vattnet var i rörelse under den mest intensiva huggperioden, vilket fick tjäna som bevis för ännu en gammal sanning. Vatten i rörelse är bättre än fiskare i rörelse...

Upptäckarlust
Slagna av det faktum att området är stort och varierat och att vi bara hade ett fåtal dagar på oss, lät vi upptäckarlustan råda även under den andra dagen. Det, på ett fåtal mindre områden, riktade fisket skulle ske under den sista halvan av vår vistelse så vi bestämde oss för att kolla upp de tips vi fått av Tor-Arne och vår vän webben. Som nämnts tidigare så har detta fisket den nackdelen att fisket då ofta inte sker under dygnets bästa tider, men man skapar sig en god bild av området och bottnens topografi vilket indirekt kan ge tips ifall området skall besökas vid ett senare tillfälle.

Först stillade vi vår längtan att provfiska området väst strax väst om Åmnøya, eller ”inre utsidan”. Vi gick aldrig ända ut mot öppet hav pga. vädret utan koncentrerade fisket mot den intressanta bottentopografi som sjökortet skvallrar om mellan Åmnøya och Gylta. Området är verkligen intressant med branta grundskallar upp mot 30 meter omgivna av vattendjup ner mot 100 meter och söderut mot Oterværsfjorden planar botten ut på cirka 200 meter. Vi fick en hel del fisk både sej, torsk och lubb. Medan vi kämpade mot lusten att utmana vädrets makter och gå ännu längre ut och prova, surrade vi om hur roligt det skulle vara att prova området under vårfisket.



Vi hann även med att trolla lite i ”strömmen” syd om Granøy. Denna plats verkar väldigt spännande med tanke på att det är relativt smalt och grunt, vilket innebär att under ebb och flod kan man tänka sig att det är bra rörelse i vattnet. Kvällsmörkret fick oss dock att avbryta vidare utforskningar av platsen och vi vände hemåt för kvällsstök och matlagning.

Storsej
Det var nästan med vemod vi vaknade nästa dag med den insikten att det var näst sista dagen på resan och vi startade den med det vanliga frukostsnacket om var fisket skulle förläggas. Bjærangsfjorden, där torsk på 19 kilo fångats under sommaren, skulle få ett besök till samt Holandsfjorden. Vi började dock dagen med att fiska nära Kvitbrygga då vi fått info om att man fått kveite strax norr om halvön. Enligt Tor-Arne finns det gott om hälleflundra i området men tyvärr blev vi utan denna gång.

Holandsfjorden, vilken blev vår favorit under resan, bjöd under eftermiddagen denna dag på ett kanonfint sejfiske. Vi hade fått tips om en del ställen i fjorden, och det visade sig att det bästa fisket infann sig längst in i fjorden i skuggan av Svartisen. Med utlöparen Engenbreen i blickfånget drev vi med vinden och pilkade på mellan 30 – 80 meters djup guidade av sjöfåglar jagandes småfisk, uppskrämda av sejstimmen. Omgivningarna är fantastiska just här och trots fiskelyckan blev vi tvungna att stanna till ibland för att låta dem fastna på näthinnan. Klara höstfärger på de lägre sluttningarna av de omgivande bergen mot en stålgrå himmel, ja det var ett motiv som ingen kamera kan göra rättvisa. Vi fick mycket fisk i på mellan 3 – 6 kilo, riktiga muskelpaket som med sitt antal gav oss geléarmar. Uffe fick det första ordentliga hugget och fick känna på nåt riktigt stort under knappa minuten innan linan blev slak. Efter en del snack kom vi gemensamt fram till att det nog var en storsej som han inte lyckats kroka, för vi ville ju inte gärna tro att det var en missad kveite!

Fisket höll i sig ett bra tag medan vinden tilltog och efter en stund kunde Uffe meddela att nu satt det en bra bit på kroken igen, dock kändes den mindre än den tidigare. 11,3 kilo vägde den sejen. Här drogs också resans största kolja på 2,7 kilo. En stolt Uffe satt med ett brett leende resten av kvällen, vilket till och med syntes då vi drog oss hemåt i kvällsmörkret...

Sista ronden
Under kvällsfikat dagen före hade vi diskuterat Uffes storsej och stött och blött var vi skulle fiska och kommit fram till att vi skulle testa ett nytt ställe. Således satt vi i båten sista morgonen och kapten Marcus styrde förbi Engavågen och genom ”strömmen” då vi nu skulle fiska av norra tröskeln mot Meløyfjorden. Precis som övriga dagar blåste det ganska friskt och taktiken skulle lånas från dagen före. Precis som i Holandsfjorden är det en bra bit över 100 meter djupt och vi driftpilkade även nu på 30-80 meters djup och fick också här uppleva ett riktigt bra sejfiske. De flesta fiskarna vägde mellan 3-6 kilo.

Med Hurtigrutt-båtarna som passerande sällskap tillbringade vi sista förmiddagen med att stilla fiskesuget och samtidigt sammanfatta resan. Slutsatsen är att vi är helnöjda med allt! Boendet är av högsta klass och likaså båtarna, där Alu Jeepen förutom våra värdar var den mest positiva nya bekantskapen. Att sen området erbjuder ett så varierat fiske gör att man har många alternativ under i stort sett vilken årstid man än förlägger sitt besök, där vår- och höstfisket är de bästa perioderna.

Ett stort tack till Tor-Arne och Solveig för en nöjsam vistelse...